Grannar på besök

På bara några få dagar i förra veckan fick vi besök av inte mindre än fyra grannar. Tre hörde ihop och var granntjejerna i huset intill vårt och den fjärde var katten från ett hus någon kilometer bort som stannade hos oss när hens familj gick förbi på väg till sjön och vitsippsfältet.

 

Fimpen ÄLSKAR katter. Så in i bomben. Just den här katten (s öron som i bilden ovan kan synas uppe i trädet) var fantastiskt social och lekte med Fimpen i trädgården i säkert två timmar innan vi skulle åka till Fimpens farmor. De lekte kull och kurragöma och allt var kul sålänge katten inte boxade Fimpen i ansiktet (vilket den gjorde då och då).

 

Granntjejerna är i varierad ålder. Mellan fem och åtta, kan jag gissa och även där blev Fimpen överförtjust, men det märktes att han var yngst och inte riktigt hann med när de sprang runt. Så himla exalterad blev han att när de skulle gå in till sig så hängde han på och jag fick springa och hämta honom, slänga honom över axeln och bära tillbaka honom sparkandes och skrikandes.

 

Himla fint med grannar är det i alla fall. Även om de boxar en i ansiktet.

Restauering av gammal pall

För en herrans massa år sedan köpte vi en pall på Tradera för ganska så lite pengar. Den saknade det där blå plastskyddet på sista trappsteget och var lite vitfläckig av gammal målarfärg. 

 

Tanken var hela tiden att renovera pallen, men det hände liksom aldrig. Förrän en dag i förra veckan när jag vabbade, eller om det var helg, och Fimpen och jag hade en innedag och häpp! så var den renoverad och restaurerad och fin.

 

 

Jag tog av det blå gamla plastskyddet och satte dit finplast i form av underlägg.

Mysteriet med sköldpaddan

Min man kommer springandes och gastar att han har sett en sköldpadda i dammen och att han vill visa mig den NU! Jag rycker på axlarna och är lite mindre exalterad än vad han är. Han säger att han aldrig sett den tidigare och att det är ett himla mysterium. Ingen av oss kan minnas att de förra ägarna sagt något om en sköldpadda och kan en sköldpadda överleva en svensk vinter?

Jag ber honom att smsa mannen som bodde i huset innan oss, men det gör han inte. Jag tror att han vill ha kvar det här mysteriet för sig själv. Hans teori är att någon gått förbi och helt enkelt lagt dit sköldpaddan. Som om den terorin är vettigare.

Vi fick i alla fall en ny matta

Vi visste redan innan vi åkte till Ikea att det skulle bli ett litet helvete. Jag gillar egentligen Ikea, så länge jag vet att jag ska till Ikea och är inställd på det. Vi "behövde" köpa hyllor till biblioteket, ett badrumsskåp, ljus och lite sånt. Min man hatar Ikea väldigt intensivt. Det skulle visa sig att han hade rätt i sitt hat då vi på plan ett blev lovade hemkörning, men när vi skulle få hemkörningen så kostade det helt plötsligt 2000 kronor eftersom vi bodde utanför rätt zon. Så medan Fimpen sprang in i en pelare och fick världens bula så hyrde min man ett släp som han dagen efter var tvungen att köra tillbaka (22 mil) för att lämna.

Kökslandet

Precis utanför vår köksdörr (som egentligen inte går från köket utan från det lilla rummet mellan köket och Fimpens lekrum) finns en liten köksträdgård. Jag tror att det har varit en gammal säng som nu får agera någon slags pallkrage. I den växte mest ogräs och en himla massa smultron (som jag först trodde var jordgubbar). En dag bestämde sig Fimpen och jag för att ta tag i det där landet.

 

Fimpen - storgrävaren. Det går ganska så bra att låta honom vara med. Han tröttnar ganska snabbt och vissa dagar har vi fem olika projekt som vi växlar mellan när han tröttnar på ett går vi till nästa en stund.

 

Små, små smultronplantor som nu står bland jordgubbarna och väntar på resten av jordgubbsplantorna som nu står hos Fimpens farmor, där vi har haft dem fram till nu.

 

Allt ogräs (eller vad jag gissade var ogräs) borta och ligger i skottkärrorna. Ungefär här sa min kropp ifrån och ville ha vila så min man fick rycka in när han kom hem från jobbet och dels köra ogräset till kallkomposten och dels lägga i ny jord som jag sen petade omotiverat i med en grep.

Tomater får nya hem

Jag vet inte hur många toalettrullar jag hann samla på mig för att plantera i, men det måste ha varit minst 20. Nu, i efterhand, kan jag väl ge toalettrullar betyget två av fem. För mig blev de för blöta (drog åt sig vatten?) och fick något som liknade svartmögel.

 

Jag planterade ju även i tidningspapper och inte det var speciellt bra, det drog åt sig vattnet värre än taorullarna och mina planter var ständigt torra eftersom inte de fick något vatten. Så tyvärr verkar det som om o-miljövänliga och dyra plastkrukor vinner hemma hos oss.

 

Nedan: det som jag kallar mögel. Mina tomatplantor stod alla i toarullar, alla utom fyra som stod i plast. När de som stod i plastkrukor växt sig dubbelt så stora som de i toalettrullar, trots att de i plast såtts två veckor senare fick jag nog av att misshandla mina små växter och planterade om alla till plastkrukor istället.

 

Jag tror att de blev glada. De som sats i plastkrukor från början är fortfarande betydande större, men de här små krakarna börjar också ta sig.

Ett örtland

Jag har småodlat på balkong och en liten, liten bit land hos min mans föräldrar tidigare. Inget vidare storskaligt. I år? Jävlar i min lilla låda vad vi har att fixa. Så, odla, rensa, plocka, lukra, vända, vänta, greja. En av dessa saker var en del av kryddlandet som de förra ägarna hade satt i lite olika tunnor vid sitt potatisland (som i år kommer att bli ett bönland).

 

 

 

Allt var mest... ris? som jag klippte/rev bort, eftersom det verkade komma skott under allt torrt och gammalt ris.

 

Ovan: förebild. Nedan: efterbild.

 

Mynta, oregano och citronmeliss.

 

Fimpen hjälpte till genom att ta allt jag rensat bort och lägga i bönlandet där jag precis vänt jorden.

 

Klart! Tillfredsställelsen i att allt var... snyggare? Så himla stor!

 

Och all skit som vi någon dag borde bränna upp och inte bara lägga i kallkomposten och hoppas att det förmultnar om något år.