lördag 30 maj 2015

Den tredje maj 2015

När mina kompisar åkt hem bestämde vi oss att vår nya söndagstradition SÖNDAGSPROMENADEN skulle gå till ett kalkbrott som ligger någon kilometer ifrån där vi bor.


För att komma till kalkbrottet måste vi gå genom en vitsippeskog. Synd om oss.







Kalkbrott kan vara bland det snyggaste som finns. Vattnet är knallblått och det är gaska så svårt att få fula bilder. Dock ville Fimpen väldigt gärna kasta stenar ner i vattnet där det var som brantast ner. Jag såg framför mig hur han trillade i vattnet, fick svindel och var tvungen att gå iväg med Pampas.




På vägen hem hittade vi en liten ponnyhäst som Fimpen (ja, han älskar att vara barfota) ville mata. Sen lekte han häst i en vecka och käkade gräs i trädgården som kittlade hans hals så mycket att han kräktes på köksgolvet. Så himla skönt att ens hjärna och impulskontroll utvecklas.


fredag 29 maj 2015

Den andra och tredje maj 2015


En helg kom några av mina vänner och deras barn på besök. Allt som allt var vi sju vuxna och fyra barn som helghängde och jag önskar att vi kunde hyra in dem oftare för det var så himla himla mysigt och Fimpen och min kompis barn blev vänner och Fimpen skulle tvunget sitta på samma stol som honom när de åt.


Pyjamaslek. Stackars F är lite yngre än de andra två och fick inte alltid låna leksakerna. Han hängde efter ändå och älskade katten Natten.




På söndagsmorgonen var det så varmt vid vår gavel att det gick att äta frukost där utan jacka. En sån himla fin helg. Nu ska en av mina kompisar flytta till Umeå och det kommer att vara väldigt mycket mer än cirka tio mil mellan oss L L L.

torsdag 28 maj 2015

Den trettionde april 2015

Åh, valborg! När jag var liten så var valborg en av mina favorithögtider. Hela pappas släkt träffades ute hos mina kusiner på landet och sen gick vi ut på en åker och tände eld på all möjlig skit som först min farmor och farfar och sedan min farbror och hans familj samlat på sig. Jag tänker att det var gamla kvistar och sådant, men det kan lika gärna ha varit nån gammal pinnsoffa. Jag minns den där högen som eldades som enorm och att det blev alldeles varmt i ansiktet och att min mamma varvade att vända ryggen till för att värma den och att jag gjorde samma och den där känslan att gå från jättevarmt i ansiktet till iskallt? Och sen sjöng min pappa och hans bror några låtar och sen gick vi hem och åt asmycket snacks. Valborg är mitt midsommar.

Den känslan vill jag ge mina barn. Hittills har det varit lite skralt med valborgsfirande i min lilla familj och är det någon helg som ska ändras så är det den här. I år blev allt superstressigt men ändå lite, lite mysigt. Brasan var pytteliten, fiskdammen med godis hade stängt, Pampas somnade i bilen, det var kallt och min man inte superglad (han missade en fotbollsmatch), men vi åkte i alla fall till en eld.


Nästa år, då ska vi fan fira. Eller jag. Skiter i ifall ingen annan är med.



Fimpen älskade stället dit vi åkte i alla fall. Det fanns barn och styltor och balansgångbana och köpefika. När vi andra ville åka hem vägrade han, för han hade så kul. Nästa år. Då jävlar!


onsdag 27 maj 2015

Den tjugofemte april 2015

Så bestämde vi oss äntligen för att tömma våra dammar eftersom de är en ganska så stor barnrisk. Min man var ganska ledsen över beslutet och oroade sig för vad fiskar-Fimpen skulle säga om det hela. Han har pratat ganska mycket om Nisse sedan han var tvungen att flytta och skulle fiskarna också försvinna, vem vet vad han behöver för stöd när han blir vuxen av de men hans föräldrar skaffar honom? Anyhoodles, fiskarna såldes till en gubbe som även tog med sig den lille sköldpaddan plus sköldpaddans hus och så här såg det ut i vår trädgård dagarna innan dammarna tömdes.
 


Magnolian. Tänker att om tio år kommer den att vara gigantisk.



Tantkrukan som står utanför vår dörr. Vi hade från början tre stycken, de andra två har sakta vissnat bort.



En sista stund bland fiskarna, sen fick jag det stora uppdraget att förbereda min förstfödda son på att fiskarna skulle försvinna.

Fimpen? I dag kommer en gubbe och hämtar fiskarna. De ska bo hos honom nu. Det gör vi för att du och lillebror inte ska trilla i vattnet och drunkna.

Okejdå. Ska vi bygga lego nu?

tisdag 26 maj 2015

Den tjugofemte april 2015

En dag ställde sig hela familjen i köket och gjorde ost. Receptet hade vi hämtat från Jonas Crambys nya bok om tacos. Fimpen var med och måttade och smakade. När jag gick genom de här bilderna var hans snopp med på 90 % av alla bilder, så jag var tvungen att gallra och är inte säker på att det här är ett så sammanhängande produktionsförlopp, men är han en liten naken kock så är han.





Pampas roade sig med att sitta och käka basilika. Det var gött tills ett fastnade i gommen.







 
Ost!

måndag 25 maj 2015

Den tjugofjärde april 2015

Okej, här kommer lite kort på barnen, eftersom de aldrig är med på kort annars. Skoja.

Jag har läst någonstans att Fimpen by now bör kunna rita huvudfotingar. Det kan han inte. Skit samma, han ritar inte så ofta, han är upptagen med att kuta omkring i trädgården och leka med granntjejen.




Pampas älskar att bada. Det som är gött med att ha ett större syskon (i alla fall det här syskonet) är att Pampas inte blir speciellt varligt behandlad. Han kommer inte vara rädd för vattenskvätt eller att bli knuffad när han blir äldre, det är ganska mycket vardagsmat just nu.



Blåbärskost.



En poserar like a pro, den andre käkar en maskros. <3

lördag 23 maj 2015

Den tjugofjärde april 2015

Den tjugofjärde april var det äntligen dags för mitt sparrisland att komma till. Som jag tjatat om detta sparrisland. Jag tror att min mun tjatat om det där landet i snart tre år. Och då har vi bara bott i hus i nästan ett och ett halvt.


Varför min man skulle gräva det här landet och inte jag vet jag inte riktigt. Jag gissar att det är för att jag är trött på det efter att ha grävt om hela vårt befintliga megaland. Att gräva ett nytt land åt sparris är väl inte optimalt, de ska ju egentligen stå öppna och utan gräs en tid, men sånt hinner vi inte mer här på landet. I alla fall. Det nya landet fick snabbt namnet Marcusland av ganska så självklara skäl.





I förgrunden syns vår vitlök som vi satte i höstas. För någon dag sedan tvingade min man mig att dra upp en planta för att han hade hört på Odla i P1 att det var dags att skörda. Jag hävdade bestämt att vi skulle vänta till juli. Drog upp en för att få tyst på honom. Hade självklart rätt.