torsdag 31 juli 2014

Hundra saker att göra med jordgubbar

En dag plockade jag och Fimpen alla våra jordgubbar för att de inte skulle dö skalbagg- och ruttnadöden. Eller jag plockade och Fimpen åt mest. Vi fick säkert ihop fyra liter, men när jag mätte så var det tre, alltså efter att Fimpen hade käkat upp en av litrarna. 





 
På bilden ovan kan ni se all sand som Fimpen tyckte att vi skulle hälla på jordgubbarna, samt mitt hackande och sorterande.

 
Alla i familjen fick välja vad de ville ha. Fimpen valde jordgubbstårta och fick den lille som kan ses ovan, gjord på latmans-sockerkaka (dvs köpt), grädde och just jordgubbar.

 
Min man ville ha sylt och jag var en god hustru, sa aj aj,kapten! och gjorde både sylt och marmelad. Med lime i. Tror att det mesta jag gjort den här sommaren har innehållit lime eller citron. Hello gravidcraving! 

 
Marmelad. Som någon MÅSTE äta upp. Vi äter normalt inte marmelad. Tänker att vi får bjussa hit någon på ostbricka när Pampas kommer ut ur min mage och servera den här till. Mest för att imponera såklart.




 
Vi har tagit bort en hel del innerfönster i huset för att kunna öppna upp och inte dö stora värmedöden. Ytterfönsterna är kvar. Måste visa hur fina fönster vi har någon dag (ja, jag tänker skryta över dem, det får jag, som köpt världens bästa hus). Fimpen ser det positiva i det här med öppna fönster och hoppar gärna ut genom köksfönstret, ner på kuddar i punchverandan utanför.

 
Sen stod jordgubbarna i kylskåpet några dagar och höll på att bli för gamla. Men då tog jag mig i klänningkragen och gjorde paj av resterande jordgubbar. Sån där tuff bake off, som inte gräddas nu utan när den ska serveras.
 
Kanske inte hundra saker att göra med jordgubbar - men åtminstone fem (paj, marmelad, sylt, tårta och stopp rakt in i mun).

onsdag 30 juli 2014

Bambis äventyr i vår trädgård

Det är inte alltid det är kul att bo i hus och ha trädgård. Som nu till exempel.

Nu till exempel har följande hänt: vi har fått en bladsjukdom på potatisen. Eller det hände för någon vecka sedan. Jag frågade min expertgrupp på Facebook om det kunde vara bladmögel eller brunröta och joho, det kunde det vara. Jävla bladmögel och brunröta. Hatar bladmögel och brunröta.

Så all blast kapades och potatisen verkar inte ha påverkats (pust) men ändå. Blir sur när någon eller/och något ANGRIPER något som är mitt. Mitt, mitt bara mitt.
 
I dag fick jag rapport av en lite värre sort. Rådjur. Jag fattar ju att Bambi måste vara sjukt less på den här värmen, vi har inte haft rådjur i trädgården sedan i vintras när de inte heller kunde hitta mat, men alltså... gurkan som jag satt som kärleksgåva till min man? Broccolin var okej att de tog, det hade ändå kommit bladlöss på den, och kronärtskockan, det kunde varit värre. Men gurkan? Som min man skulle lägga in, som Fimpen älskar, fröna jag letade länge efter och tillslut kom över ynka fem stycken?
 
Dumma Bambi. Nu ska jag försöka lägga fokus på vattenmelonen. Gud nåde den som har ihjäl min vattenmelon.
 

tisdag 29 juli 2014

Brännvin med smak av körsbär

Ja. Vi har två körsbärsträd i trädgården också. Eller bigarråträd. Jag har googlat mig till förbannelse men jag förstår fortfarande inte skillnaden mellan de där två. Jag har till och med jämfört blad och vänt runt körsbärsbigarråerna i munnen för att smaka om de är mer sura eller kanske söta ändå? Men något av det är det i alla fall. Om det nu inte är fågelbär. Eller moreller.

 
En dag, där i slutet av juni, satte min man på sig en vit skjorta, svampplockarkorgen och sin hatt för att få feeling (han jobbar mycket med känsla) och satte fram stegen för att plocka körsbär (vi gör det enkelt och kallar det körsbär i resten av det här inlägget).

 
Fimpen var inte sen med att hänga på. En stege som är rest mot ett träd - det är för fasen som att hålla en sockerbit under näsan på en fluga.

 
Och ja, Natten var tydligen också sugen på att hjälpa till med att plocka till brännvinet. Vem vet vem som kommer nalla från den där spriten där den nu står i vår jordkällare.

 
Brännvin klart! Eller inte klart, det ska stå och gosa ihop ett tag. Tills jag inte är gravid längre, tänker jag.

måndag 28 juli 2014

Vinbärssaft

Vet ni hur mycket vinbär det krävs för att göra saft? Så sjukt, sjukt många! Jag och Fimpobert plockade runt en liter sen höll jag på att dö av värmeslag och min son tappade intresset. Resultatet? En halv jävla flaska. Tänkte göra två. Får återkomma. Gud vad tråkigt. Anyhow, så här gick det hela till:
 
 
Vi matchade våra kläder (kan vara den viktigaste delen).

 
Gick ut och plockade kanske 1/3 av bären på en buske. Vi har sju buskar i trädgården. Tydligen är det vanligt att ha många röda vinbärsbuskar i trädgårdar som är lite äldre. De måste ha varit mycket lediga back in the day, för SJU BUSKAR? Vad gjorde de med alla bär?

 
Vad vi hittills gjort med alla bär: saft, gele, tagit med till jobbet, planerar vinbärscurd och har sedan huvudbry vad som ska göras med övriga fem oplockade buskar.

 
En liter! Och en blomma som Fimpen la dit!

 
Vinbärssaft
Tid: 1 timme
  • 2 liter vinbär
  • 6 dl vatten
  • 6-7 dl strösocker – per liter silad saft
  1. Skölj bären och raspa av dem från stjälkarna.
  2. Häll bär och vatten i en tjockbottnad kastrull eller gryta och koka upp. Koka 10 minuter under lock.
  3. Mosa bären genom att pressa dem mot kastrullen med baksidan av en träsked, en hålslev eller liknande.
  4. Häll saften i en silduk och låt den sakta silas.
  5. Mät mängden vätska och rör ner 6-7 dl socker per liter silad saft.
  6. Koka upp under omrörning (så sockret inte lägger sig på botten) och låt koka kraftigt 3-4 minuter.
  7. Skumma av och häll upp på rengjorda flaskor eller burkar.
  8. Frys eller förvara mörkt och svalt.
  9. Späd saften 1+8 vid servering. Viktigast av allt – smaka av, smaka av och smaka av igen!


 
Klädde av oss nakna och smakade saften. Den blev godkänd av lillkungen.


söndag 27 juli 2014

Smulton

Lyckan när vi upptäckte att vi har tre smultronställen på tomten. Medan jag trädde detta smultronstrå blev Fimpen så otålig att han käkade upp en klöverblomma. Det är min son det!



 




lördag 26 juli 2014

En grillkväll i juli

Vi grillar ganska ofta på vår kassa lilla grill. Det finns planer på att köpa en bättre, ny, men vår ekonomi är inte tipp topp just nu. Så en kväll i början av juli tog vi fram den lilla kassa grillen och körde på ett lass mat. Samtidigt som det grillades så spelade Hammarby, därav multitaskingen.

 







fredag 25 juli 2014

Ommålning av matsal

Vi (jag) har visserligen planer på att måla om lite i matsalen, men det kanske inte riktigt var de här exakta färgerna och formerna jag var ute efter.
 




torsdag 24 juli 2014

Flädersaften - saft... två(?) av de sex som gjorts

Ungefär samtidigt som flädern var inne på sista blomdagarna blommade även pionerna och den busken som står uppe vid jordkällaren som ingen ser blev länsad på blommor som togs in i vårt kök. Förra gången jag var gravid var flädersaft min stor grej. Jag tror nästan bara att det var det som var grejen, hade nog inget annat som jag var TVUNGEN att ha hemma och konsumera enorma mängder av.
 
 
Det var egentligen inte förrän en liten tant ringde på hos oss och frågade om hon fick plocka lite fläder som jag kom på att det nog var dags att göra saft av det. Googlade några recept, slog ihop de bästa och körde på. Älskar saft som inte ska kokas, utan bara stå några dygn och sen silas.

 
Ungefär samtidigt som jag gjorde flädersaft brände sig Fimpen på en nässla som han tänkte plocka och jag läste om fläderchampagne. Fläderchampagne - ni hör ju, det måste vara det mest geniala på denna planet! Så jag plockade lite extra fläderblom och frös in.

 
Nu har vi två flaskor fläderblom i jordkällaren som står och trängs med de andra saftsorterna syrén, svart- och röd vinbär, rabarber och citron.


onsdag 23 juli 2014

Krusbär och sten

Gravid i vecka 30+ (månad åtta för er som inte orkar räkna ut hur mycket det är) - då orkar jag inte göra några längre utflykter när jag är ensam med Fimpen. Så när jag föreslog att vi skulle dra till skogen som ligger femtio meter bort för att se om krusbären hade mognat så var lillgossen game.
 
 
Vad han inte berättat var att det jag sett som en utflykt för att provsmaka krusbär var hans ursäkt för att samla fina stenar och kottar. Många stenar och kottar.


 
 
Om krusbären var klara? Nix.

tisdag 22 juli 2014

Vad som bor i vårt växthus den 18 juli 2014

Att vi köpte ett hus med växthus? Så jävla smart. Här inne bor gamla Svenssons: gurkor och tomat, men även sånt som är lite mer främmande, men inte helknasigt som paprika (som vekligen inte vill växa) och chili (två plantor, våra 50 andra plantor står i punchverandan och tar plats). Sen har vi det som jag tycker är astufft och springer ut och inspekterar varje morgon: vattenmelon och tomatillo. 

 
Världens sötaste lilla vattenmelon. Plantorna ser inte så mycket ut för världen och när jag bildgooglar melon och hamnar på andra odlares bloggar så är mina plantor små tråkiga miniatyrer. Men de är mina.

 
Någonstans läste jag att en planta med tomatillo kan bli upp emot två meter lång. Min man skrattade åt detta, men nu börjar den fan resa sig ståtlig alltså. Jag vet inte om det är någon som är sugen på att ta hand om frukten(?) när den är klar, men jisses, så kul det är med något nytt.

 
Gurkan. Ganska osexig, men Fimpen älskar den och har snott åt sig de största äta den? så jag antar att den glädjer någon. Plus att jag tror att min man är ganska sugen på att lägga in de trehundra gurkor som jag hoppas kommer att komma.

 
Jag minns min mammas tomater som stod under vardagsrumsfönstret. De var svingoda. När vi själv odlade tomater på balkongen så blev de aldrig så där goda. Jag hoppas på svingoda det här året. Jag vet inte riktigt hur många sorter vi har eftersom texten försvann, men skulle gissa på två - tre.

söndag 20 juli 2014

Pannkaksdagen

Varken jag eller min man har någonsin varit stora pannkaksätare. Han gillar det inte och jag mår illa efter ett tag. När jag var liten åt jag våfflor hellre än pannkakor och min bror pannkakor hellre än våfflor, så våra ömma föräldrar ställde sig och gjorde båda.
 
Fimpen har inte fått speciellt mycket pannkakor i sitt liv. När han fyllde ett år gjorde jag en pannkakstårta som han såklart ratade, sen har jag gjort pannkakor en gång till som han inte heller ville ha. Dock påstod hans farmor att han tyckte om det när hon gjorde det, så vi testade en gång till.



 
Fimpen är med och hjälper till med det mesta vi gör nu för tiden. Det tar lite längre tid, blir en hel del kladdigare, men också roligare. De här pannkakorna gjorde han i stort sett själv. Förutom stekbiten (han testade att steka fiskpinnar med mig en gång, brände sig och sedan dess har vi inte varit så ivriga på just den procesen igen).

 
Jordgubbarna som kommer i vårt land nu för tiden är ganska små. Tror att det är bristen på regn (har nog inte regnat på tre veckor, eller så) samt att det kanske börjar närma sig slutet på säsongen. Några små stackare var dock kvar och fick agera pannkakssällis tillsammans med vinbär.

 
Om han åt? Två tredjedelar av en pannkaka. Sen ville han bara ha jordgubbar. Så: pannkakor blir det inte på ett tag igen i detta hus.