Hallonbusken

Mina föräldrar var uppe en vecka för att hjälpa oss med huset. Jag passade på att ta en semestervecka för ärligt talat är jag så himla trött på att pendla att jag vill kräkas av bara tanken på det. Jag hade skrivit en svinlång lista på saker som behövde göras och vi hann med ungefär en tredjedel. Och då eftermiddags-/gravidvilade vi bara en enda gång.

 

Innan de kom bad jag dem ta med sig en stikling på en av deras hallonbuskar som de har i trädgården. Att ta stikling av hallonbuske visade sig vara rotstikling eller vad jag skulle kalla en hel jävla planta. Eller tre. Vi fick tre stycken.

 

Hallonbusken färdades på det finaste av sätt: i en ICA-påse. Med sig hade den ett påskägg.

 

Min far gräver med lillspaden (innan vi köpte en riktig) för de tre buskarna.

 

Ta-da! En liten hallonbuske på plats. Tycker att det här är så himla mycket finare än att köpa en färdig/halvfärdig buske i en handelsträdgård. Förutom hallonbusken hade de med sig trettontusen olika dahliaknölar som inte fick plats i deras land och en gullviva från vår släktgård som såldes 1994. Mamma hade tagit fröer och plantor innan de nya ägarna flyttade in och jag fick nu en planta från gården på landet där jag spenderat nästan alla mina barndomssomrar. Det var nära att jag ville ta med mig plantan i sängen och sova med den, samt storgråta av nostalgi och tacksamhet.