Vad som kan bli världens bästa vecka

Idag kommer mina föräldrar för att stanna en vecka och hjälpa till med vårt hus. Detta samtidigt som jag har semester och ska vara arbetsledare.

Den peppen som jag känner idag - det var längesen jag kände något sådant här. Jag har skrivit vad som kan vara Södermanlands längsta lista på saker som behöver göras:

anlägga ett sparrisland
tapetsera Fimpens rum
laga ugnsluckan
köpa ny diskmaskin (vår är trasig, har handdiskat sedan februari)
göra fler tantkrukor

mm mm mm mm.

Heja den här (regniga) veckan!

Hey, I made it - I'm the worlds greatest

Så jag hoppade upp på bak-hästen och tänkte fuck it, jag bakar igen efter mitt förra bak-fiasko. Morotsbröd denna gång. Det började bra. Allt gick enligt plan. Jag rullade var noga med måtten ställde in i ugnen dubbelkollade att bröden blev klara.

 

 

 

I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the worlds greatest
And I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it mmm
I'm the worlds greatest

Ungefär så kände jag. Det var jag och R.Kelly.

 

 

Tills dagen efter. Klockan 05:35 någon gång stod jag stressad i köket och skulle göra mitt frukost-te och bre mina jävla bullar att ta med på tåget. Då upptäcker jag det. De var gått för kort tid i ugnen. De är inte klara. Hör ni det? DE VAR INTE KLARA!

 

Det är inte jag och R.Kelly. Det är jag och köpebrödet.

En nagellackskväll

 

 

När jag tittar ut genom köksfönstret så ser jag ofta det här

 

Och det kan vara bland det finaste jag vet.

Några lökar jag har beställt bara

Gul lök, vitlök, röd lök, sparrislök, en lök jag inte kommer på men som går att äta, en jävla massa blommor i olika färger.

Att inte alltid lyckas

Det finns ju vissa saker som jobbar mot en när det är dags för frösådd. Kyla, mörker, skadedjur och ens barn. Min son, till exempel tycker att det här med växter är himla roligt. Så han är gärna där och pillar lite. Pillar och knipsar. För någon dag sedan var det vattenmelonens tur (det var från början två vattenmeloner i denna kruka, båda har blivit knipsade av Fimpen).

 

 

Knips leder till död/döende växt vilket leder till en arg mor och en oförstående son. Det finns inte många regler i vårt hus, men knipsa växter, röra min kamera och pilla i kontakter är BIG NO-NO.

Så jag sa till min son att nu jävlar får du faktiskt hjälpa din mor att så om vattenmelonen. Bära ut skiten i köket och hjälpa till att så om.

 

På vägen är det dock alltid något annat som verkar roligare. Som att stoppa in en blompinne i en boll.

 

 

Nysått!

 

Något annat jag misslyckades med var tomaterna. Jag skyller allt på toalettrullarna som suger åt sig grymt mycket vatten och inte lämnade mycket över till plantorna. Kanske lite tur, vi hade haft väldigt många tomatplantor annars.

En lördag med extremt många bilder

 Det skulle bli en lördag med sol, det såg vi på smhi. Så vi tog på oss de varmaste kläder vi har (förutom min man, han är fan varmblodig utöver det vanliga) och begav oss ut i den svårbestigna terräng som kallas vår trädgård.

 

Min man skötte krattandet.

 

Jag gick och suckade tungt över de här rabatterna. Vår plan är att ta bort nästan allt som en gång växt här (och som eventuellt skulle få för sig att komma tillbaka) för att odla det vi själva vill ha, sånt vi faktiskt äter - det vill säga noll aubergine (aubergine kan vara min äckligaste grönsak) och hundra olika sorters bönor.

 

 

Efter att ha legat på knä och suttit på rumpa mitt i landet och svurit för att vi inte har något slags rensjärn blev före detta potatislandet nästan klart.

 

 

Efter att ha legat på knä och suttit på rumpa mitt i jorden och svurit för att vi inte har något slags rensjärn blev växthuset nästan klart.

 

Amen kolla! En jättemage aka gravidmage med innehåll: bebis (som kallas Pampas) och en kommande påsklilja (inte i magen, utan på marken).

 

Solen blev middagsvarm, alternativt om det slutade blåsa och jag kunde plocka av mig fleecen.

 

En liten paus för "vi lägger på alla våra rester-pizza". I bakgrunden: Fimpen med den obligatoriska lördagsglassen och kavla ut pizza-flaskan.

 

 

För andra helgen det här året kunde vi sitta ute. Tänk om sisådär tjugo år när vi sitter här med semivuxna barn som är hemma och äter lördagsmiddag med oss. Om de nu flyttat hemifrån. Det har de kanske inte.

 

Kolla! En bild på mina vilda ögonbryn! Min man tog den här bilden på mig för att han tyckte att jag var så smutsig och fin i ansiktet. Nu när jag ser den tycker jag mest att jag är fräknig?

 

 

Sen gav vi oss på land nummer tre. Denna djungel av "vad tusan kan det här vara?".

 

 

Så jäkla skönt det ska bli att få bort alla gamla växter och sätta små frön. För att få spenderar hela sommaren höggravid med att rensa ogräs.

 

Chilin skulle få nytt hem. Vi köpte 20 krukor. Det visade sig att det räckte till ungefär en tredjedel av alla chilis. Och det var bara chilisen. Sen har vi bönor och tomat och kronärtskocka och potatis och gurka och blommor och en jävla massa annat också.

 

 

Nytt hem! Tjoho!

 

Aji bianco. Låter tufft. Är säkert jättegott. 

 

Dagen avslutades med att min man åkte och jobbade och jag och Fimpen landade framför Biet Maja. Jag fick en fancy tallrik och han fick plasttallrik. Med snask på. Himla fantastisk dag, alla dagar borde fan vara soliga och varma.