Jag fick tips från en av mina kollegor att åka fiskebåt ut i Oxelösunds skärgård, till en ö där som heter Beten. På nätet fanns knapphändig information, det enda vi hittade var att båten gick en gång på morgonen och högst tog tio personer. VI chansade och åkte till hamnen i Oxelösund så att vi var där en halvtimme innan båten skulle gå.

 

Det visade sig att en (bakfull?) gammal sjöman körde ut folk till Beten och en annan ö för en liten slant. Vid fyra körde han tillbaka folk och var du inte vid bryggan prick då så fick du välja på att simma tillbaka eller övernatta på ön. Ett äventyr helt i vår smak! 

 

På ön Beten finns... ingenting. En jättefin sandstrand, ett utedass och några fåglar. Annars är det helt obebott och vackert som tusan. 

 

Och blåbär! Blåbär fanns det. 

 

Vi och en annan barnfamilj var de enda på ön. Vi åkte ut med samma båt, gick i ankgång till stranden, la oss på avslappnat, svenskt avstånd och när det var dags att gå tillbaka till båten så packade vi ihop oss och gick på rad tillbaka utan att prata med varandra. Så himla märkligt, men fint ändå. 

 

Pampas somnade lagom till sin eftermiddagsvila och det enda stället vi hade att lägga honom på var i väskan. Där sov han gott i en timme medan min man fiskade, Fimpen sprang runt och lekte och jag läste en bok. 

 

Semi-naken med grillad korv.

 

Vi missade inte båten! Till ön Beten åker vi igen. Himla himla dundermysigt var det, en av sommarens bästa dagar.