Förra sensommaren beskar jag ett litet äppelträd lite halvhjärtat. Jag hade youtubat och visste på ett ungefär hur jag skulle göra. I år var jag lite modigare och gick på ett av våra större träd, ett som inte gett någon frukt alls i år. Jag tog alla grenar som växte inåt, som korsade andra grenar samt en tredjedel av alla vattenskott (de grenar som växer rakt upp, så där som håret gör på en när du vaknat efter eftermiddagsvilan). 

Jag glesade ut trädet så mycket jag vågade och efteråt såg de andra träden jag inte beskurit ut som vilda kusiner till det jag beskurit.

 

Två äppelträd av fem hann jag med innan mina armar domnade bort och magen var full av blåmärken efter att ha varit stöd för grensaxen. Nästa år ryker lite mer vattenskott och kanske att jag ger mig på vårt största äppelträd. 

Katten Kerstin hjälpte till. Precis efter att den här bilden togs så tog hon sats (hon har börjat satsa redan här) och hoppade över till min axel med klorna utfällda. Jag tjöt.