Ett trädgårdslands uppkomst

Vi jobbade hemifrån en dag, jag minns inte ens varför, men det gjorde vi. Bra sak med att jobba hemifrån = när vi jobbat klart är vi hemma och barnet hos sin farmor, och jag behövde inte åka tunnelbana-tåg-buss hem i två timmar.

 

 

Så himla mycket tid över! Jag satte mig och planerade vad som ska planteras var i våra trädgårsland. Där potatisen varit ska till exempel vara lök. Eller bönor. Eller båda. Vi är inte ense. Inte ens med oss själva, jag är sjukt oense mig mig själv. Efter att ha läst 30.000 trädgårdböcker och ungefär lika många -tidningar vet jag i alla fall att potatis ej får sättas där potatis sattes förra året.

 

Min mans mamma var här i går och blädrade bland våra fröer för att se om det var något hon ville ha. Hon kallade oss för en fröbutik, så mycket frö har vi.

Ni vet när man ska föda barn och har en målbild? När jag bodde i lägenhet och förlorade budgivningar på hus var detta en av mina målbilder.

En tantkruka

Förra helgen gjorde jag en tantkruka. En tantkruka är en kruka där tanter samlar en bunt blommor och sätter på sin farstukvist. Det här var min första. I min familj är det mest min pappa som gör tantkrukor, så jag kanske skulle ha kallat det gubbkruka.

 

Min hjälpreda. När jag tar fram kameran nu för tiden så ställer han sig framför, vill att jag tar ett kort som han sen får titta på. Ibland vill ha titta samtidigt som jag tar kort på honom (svårt) eller innan jag tagit kort.

 

Blev så himla lurad på Plantagen. Jag har alltid tänkt på Plantagen som en billighetsaffär. När vi hade varit på Plantagen och handlat blommor till tantkrukan åkte vi till en annan affär där blommorna kostade 1/3 mindre.

 

Jävla Plantagen. Köpte även jord, som säkert är svindyr.

 

Tantkruka klar! Det blev tulpan, påsklilja och en tredje jag inte kommer ihåg vad det var.

Ett obakat bröd

För någon helg sedan bestämde jag och Fimpen oss för att baka ett danskt rågbröd. Vi valde såklart det mest komplicerade brödet vi kunde hitta. Vi skulle blanda frön som skulle få kokande vatten och sen stå i kylskåp ett dygn medan vi höll händer och sjöng kumbaya samt vaggade sakta fram och tillbaka.

 

Kum bay ya, my Lord, kum bay ya;

Kum bay ya, my Lord, kum bay ya;
Kum bay ya, my Lord, kum bay ya,
O Lord, kum bay ya.

 

 

Jag passade såklart på att vara sjuk den helgen och hade ett glas ingefära/honung/citron vid sidan om ölen:

 

När ett dygn hade gått skulle degen masseras och jäsa och få ens sistfödda barn samt halva kungariket.

 

Självklart hamnade brödet i soptunnan tillslut eftersom det inte går att lyckas med något sådant här. Jävla skitbröd.

Finbesök

Planer för gamla vardagsrummet

Förra ägarna hade ett slags vardagsrum där vi idag har matrum/salong. Som de flesta rum i detta hus är matrummet inte färdigt.

 

Matrummet ligger mellan kök och bibliotek. Planlösningen mellan kök och matsalen är öppen och meningen var väl att jag och Fimpen skulle sitta här och mysa medan min man gjorde mat. Det gör vi inte speciellt ofta, oftast är Fimpen i köket och lagar mat med sin pappa och jag... gör lite allt möjligt.

 

Bilden ovan är hur rummet såg ut innan vi flyttade in. Bilden nedan är hur ganska ocharmigt rummet är nu.

 

Planen är att få in någon matta i det här rummet. Min dröm är att ha in fler mattor än en, lite såhär (så himla dåligt exempel, jag vet! men jag tänker mig en hel del orientaliska (eller egentligen latinamerikanska mattor) som ligger "ihop"). Min plan är också att måla ett rutnät på en vägg, ni vet som folk gör på golv, fast jag vill göra det på väggen istället. Min mans plan för detta rum är att slå ut väggen helt och sätta in en massa fönster.  

 

Jag vill även måla om bordsbenen i någon rolig färg och sätta upp lite tavlor. Meeeen eftersom allting tar sån himla tid i det här landet så är detta rum nummer fem eller så på priolistan.

Familjeliv på Odla.nu

Vad jag gör en lördagskväll medan min man jobbar och vår son tittar på Byggar Bob (eller Byckar Bock som han tydligen heter i Fimpens värld)? Sitter inne på Odla.nu:s forum och läser olika konversationer. Jag hade tur och kom till Odla.nu:s Familjelivstråd. Folk som har tråkigt och stoppar ner diverse kärnor i krukor utan att ha någon odlarerfarenhet alls.

 

Jag tycker såklart inte att folk måste ha erfarenhet av att odla för att göra det, men jag tänker att det är lite som att laga mat: jag skulle aldrig ställa mig och göra en boeuf bourgogne utan att ha läst receptet först. Om folk blir förvånade över att inget kommer upp när de sätter morotsfrön i december kanske de inte har läst receptet?

En väldsbäst idé

När min man fyllde år så köpte jag hans favoritblommor till honom inne på Hötorget i Stockholm. Tittade på dem och kom på vad som kan vara den bästa sak jag kommit på i hela min livshistoria: varför inte odla dessa blommor själv i den enorma trädgården?

 

Så simsalabim, hade jag beställt hem miljoner blomlökar för planering. I juni - augusti kommer de att blomma utlovas det.

 

"Flock med vildsvin jagade kvinna"

En av mina största mardrömmar? Det här.

Att fira en födelsedag

Min man är en hel månad yngre än vad jag är. Detta lilla stycke till lammkött. I torsdags fyllde han år och det firade vi genom att ta in på (barnfritt) hotell samt att gå på sån där lyxrestaurang.

 

Ja, han fick presenter också. Köttyxa, en tillbringare och sånt som han önskat sig. Hade det inte varit för att jag hade en mild släng av influensa så hade det varit en perfekt mitt i veckan-helg.

 

 

En fågelbok fick han! Han sms:ade mig igår om att vi hade fått nya fåglar på gården, gula, bolliga saker. Han skulle kolla upp i sin fågelbok och återkomma.

 

Blommor och champagne. I mitt nästa liv ska jag fylla år på sommaren, fast då kommer jag inte ha någon anledning över huvudtaget att gilla februari. Kan dock ha barnkalas utomhus och typ bada på min dag. Det kommer att bli skoj.

En sån där nu blir ni avundsjuka va?-bild som min man tagit från vår altan

Sopberget

 

Vi sopsorterade alltså här om dagen. Här är vårt pappberg, insamlat under cirka en månads tid. Så jävla mycket sopor! Vi märkte det inte lika tydligt när vi bodde i lägenhet i Stockholm och någon annan fixade soporna, men här när vi har EN sån där grön tunna som töms var 14:onde dag? Det blir så mycket sopor! Skulle vi jag* inte sopsortera skulle vi behöva två sådana där gröna tunnor som skulle behöva tömmas varje vecka.

 

* Att min man inte sopsorterar ÖVER HUVUDTAGET - alltså till och med slänger pant och glas i soporna - kan vara det jag blir mest irriterad på i hela världen. Näst efter Sverigedemokraterna.

Odling goes extra large

Vi sopsorterade härom dagen (sorterade alla sopor som jag slängt in i pannrummet, lastade in dem i bilen och i bilen ligger de än) och hittade en förbaskad massa toalettrullar samt en gammal pizzakartong. Finemang! tänkte jag, klippte rullarna på hälften och ställde dem på pizzakartongsbotten, så hade jag mig ett odlingfat som kanske inte var så snyggt, men effektivt.

 

Tidigare ( i februari) tryckte jag ner chili och purjolök i jorden och det mesta har kommit upp nu. Skulle gissa att 3/4 kom, godkänt. Nu i mars var det dags för tomat samt lite prova på roliga grejer-fröer. Som vattenmelon. Kommer antagligen inte gå så bra, men det är kul? Vi försöker att odla saker som vi äter och skippa saker som till exempel rädisor och squash, som är lätt, men ingen gillar att äta.

 

   På min födelsedag fick jag en fröbox av min man. Kan vara världens mest onödiga sak, men jag älskar den! Här kan jag sortera in fröerna efter vilken månad de ska sås och förfasas över att hela gästrummet är fullt av fröer och då har vi ändå inte kommit till april som kommer att vara den riktigt stora så frö-månaden.

 

Vi hade såklart köpt tre miljoner olika sorters tomat - busktomat och coctail och friland och jag vet inte allt (jo, jag vet allt, för fröpåsarna ligger precis bredvid mig, vill ni veta vad så kan jag återkomma). Och det kanske inte var tre miljoner, utan sex olika sorter.

 

Om ni ska ha någon sån där tävling om vem som bajsar mest i världen så kan vi ställa upp, vi hade sjukt många toalettrullar!

 

Efter varje odlingsår så säger min man till mig, eller om det blir tvärtom, att nästa år, då ska vi INTE odla lika mycket. Så kommer nästa år och ja, vi odlar inte lika mycket, för vi brukar odla mer. När vi har bott i det här huset kommer de behöva en lie för att slå sig in förbi alla växter. Vi kommer att bli crazy grow plants-family.

 

Jag undrar om den här ungen kommer att följa sin far eller mor i intresse. Mat eller odling. Eller så hittar han på något alldeles eget.

Dörrar

Ibland stannar jag upp och upptäcker någon detalj på huset som jag redan blivit blind för. Som när Fimpen stängde till dörrarna mellan hall och tv-rum. De här dörrarna alltså! Jag älskar dessa dörrar. MINA dörrar!

Att ha haft en första vårdag

Hänga ut sängkläder så där som farmor alltid gjorde! Vårblommor som försiktigt tittar fram! Klättra i trädkojan! Upptäcka att vi har så jävla mycket att göra i trädgården! Våren, du är så himla välkommen.

 

 

 

 

Prismor, yo

Hängde upp en av våra ärvda kristallkronor i fönstret inne i biblioteket på grund av platsbrist och se, där passade den faktiskt ganska bra? Himla fint prismorglitter blev det i hela rummet också.

 

Alltså att jag ens äger äkta kristallkronor? Och vet att det heter prismor? (Fast nu blev jag osäker och var tvungen att googla skiten.) Jag skulle ju alltid bo i Stockholm och festa till morgonen. Mina kompisar från när jag gick på högstadiet blev så väldigt förvånade när jag gifte mig och skaffade barn, jag var ju den som skulle flytta utomlands och inte stanna där utan flytta till ett annat utomlands och sen byta igen efter cirka fem år. Livet.

 

 

Curlad chili

Vår chili. Vad jag tror är sex olika sorter som min man valt ut med oändlig omsorg.

Jisses vad curlad den är, den där chilin! Den får en speciell UV-lampa med ställning och under sig har den en värmematta. Blir det inga jävla chilifrukter av det här så blir jag skitsur.

Ett besök i Skåne

Jag hade fyllt år, min pappa skulle fylla år och min kusin hade fått en bebis som skulle döpas, så jag och Fimpen drog till mina föräldrar i Skåne medan min man fick en ensamhelg.

 

I alla fall. Skåne. Klippte min sons lugg medan han var vaken, fem minuter innan vi skulle till kyrkan. Inte mitt bästa val här i livet. Annars bråkade vi mest; jag var trött, han ville bli buren. Och dessa katter? Dessa katter!

Pendling

Det här pendlandet till och från mitt jobb har den senaste månaden gått sådär om jag ska vara ärlig. Följande händelser har gjort min resa ganska så smärtsam:

1. Den där gången jag och Fimpen (två år) skulle åka tåg från Stockholm till hans farmor (eftersom min man jobbade till 23:00 kunde vi inte ta oss från tågstationen och hem till huset) och vårt tåg var inställt. När tåget väl kom två timmar senare var det ett sånt där tåg med höjdskillnad, så jag stod och svettades tills en man kom gående och kunde hjälpa mig upp med vagnen.

2. En dag missade jag att Södertälje var samma sak som Södertälje Syd och fattade alltså inte att det var där jag skulle byta tåg. Fick åka med hela vägen till Norrköping och byta tåg där. En omväg på tre timmar. Prickade dessutom in det på en dag när min man hade glömt att lämna tillbaka mitt Visa-kort som han hade lånat, så en kollega hade köpt min biljett. Inga pengar, vilse på ett tåg.

3. Efter ett besök hos mina föräldrar i Skåne skulle jag och Fimpen ta oss hem från Skåne. Det gick inga tåg, så vi fick åka buss. Från Skåne till vårt hus: bil - flyg - flygbuss - buss - bil. Jag tappade räkningen på hur många utbrott min son fick.

4. Jag skulle åka på tjänsteresa till Visby. Flyget skulle gå så tidigt att jag var tvungen att sova hos min bror i Stockholm. Åkte dit kvällen innan och tåget var inställt. Fick ta ersättningsbuss, som såklart bara gick halvvägs. Den resan tog två timmar längre än normala två timmar. 

5. På vägen hem från Visby var planet försenat en timme, vilket gjorde att jag missade mitt tåg, fick ta ett senare vilket innebar att min sista buss hem hade gått och Fimpen hann somna så min man kunde inte hämta mig.

Och detta bara på en månad. Men jag hinner i alla fall läsa en del...

Djuren

Det är något speciellt med att stå och vänta på bussen på morgonen. Hittills har det varit beckmörkt, snäppet mindre beckmörkt när snön legat. Jag har stått vid kanten av en skog och ibland har det knakat till. Jag säger till ett pulserande hjärta att det inte är en älg eller ett viltsvin utan bara ett träd som ändrade ställning. Fåglarnas vingslag hörs så mycket högre. Det känns som om ingen annan är vaken, mer än jag och djuren.

 

Och trollvärlden de få gånger jag åkt bussen hem på kvällen, precis efter skymningen. Bussen, där jag sitter så mycket högre upp än i en bil. Bussens strålkastare som når ut över fälten. Alla djur som visas upp, en teater som pågår parallellt med vår värld utan att vi har någon som helst aning om att den pågår där.  

Besök, margaritas, födelsedag och tacofest

Jag fyllde år i förra veckan och basunerade därför ut att jag skulle ha fest! fest! nästan alla får komma!, bjöd in 21 vuxna, fem barn och ja, ville folk ha med sin katt hade det säkert också gått bra.

 

Det dumma med att fylla år i februari är att alla är sjuka. Eller känner någon som är sjuk. Så av 26 personer kunde åtta komma tillslut. Skittrist, tyckte jag först, men eftersom även jag fått en släng denguefeber (som egentligen kan ha varit vanlig förkylning) så visade det sig att det blev ganska så perfekt ändå.  

 

 

En av mina bästisar kom från Borås och hade med sig sin son, något som Fimpen tyckte var himla trevligt. När den där sonen inte snodde någon av hans leksaker, vill säga. Varje morgon vaknade han och skrek BEBIS! och sprang sen ner för att leta rätt på honom.

 

Redan innan nio på morgonen påbörjade min man matfesten. Och som sig bör så började han med det viktigaste: margaritas.

 

Här hänger bästis med Fimpen i gästsängen och käkar ostbågar. Om inget annat gemmensamt så hade de i alla fall kärleken till ostbågar. 

 

Fimpen fick rött nagellack inför kvällen och matchande halsband. Bästis visade honom hur hon applicerar mascara.

 

Att se sitt barn tillsammans med ens kompisar - så himla himla fint. 

 

Tacobalunsen har påbörjats.

 

Tacobaluns inne i steg... tre?

 

Mangomargeritan är mixad och spriten väntar på att få gå ner altaret med mixet.

 

Tacomiddag! Kan inte påstå att vi höll på till småtimmarna precis. Jag var tredje först i säng (och då räknar jag in barn), lite skillnad från förra gången jag fyllde år då jag gick och la mig klockan fyra och fick sova i två timmar, samtidigt som min kompis Anna gick runt i Stockholm och svor över att tunnelbanan aldrig gick på vettiga tider.

 

En fin födelsedagshelg blev det i vilket fall. Älskar att folk orkar ta sig ut till oss, fast att vi bor runt 11 mil bort. Eller ja, de som kom från Borås bor ju ännu längre bort.