Åh, valborg! När jag var liten så var valborg en av mina
favorithögtider. Hela pappas släkt träffades ute hos mina kusiner på landet och
sen gick vi ut på en åker och tände eld på all möjlig skit som först min farmor
och farfar och sedan min farbror och hans familj samlat på sig. Jag tänker att
det var gamla kvistar och sådant, men det kan lika gärna ha varit nån gammal
pinnsoffa. Jag minns den där högen som eldades som enorm och att det blev
alldeles varmt i ansiktet och att min mamma varvade att vända ryggen till för
att värma den och att jag gjorde samma och den där känslan att gå från
jättevarmt i ansiktet till iskallt? Och sen sjöng min pappa och hans bror några
låtar och sen gick vi hem och åt asmycket snacks. Valborg är mitt midsommar.
Den känslan vill jag ge mina barn. Hittills har det varit
lite skralt med valborgsfirande i min lilla familj och är det någon helg som
ska ändras så är det den här. I år blev allt superstressigt men ändå lite, lite
mysigt. Brasan var pytteliten, fiskdammen med godis hade stängt, Pampas somnade
i bilen, det var kallt och min man inte superglad (han missade en
fotbollsmatch), men vi åkte i alla fall till en eld.
Nästa år, då ska vi fan fira. Eller jag. Skiter i ifall
ingen annan är med.
Fimpen älskade stället dit vi åkte i alla fall. Det fanns
barn och styltor och balansgångbana och köpefika. När vi andra ville åka hem
vägrade han, för han hade så kul. Nästa år. Då jävlar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar