Morgonen den tjugoförsta mars 2015 ställde jag mig i köket klockan noll sju:förtifem och gräddade våfflor. Då hade vi ändå redan varit vakna i två timmar. När mina barn blir större tänker jag fan sova igen de här åren.
Egentligen var planen att vi skulle ätit våfflor dagen innan, till efterrätt, men alla var trötta och mätta och det blev inte av. Plus att Fimpen hittade smeten och slängde i lite oidentifierade saker. Och några identifierade som locket till sockerburken. Så klockan noll sju:trettio stod min man i köket och gjorde ny smet.
Det var glapp i våffeljärnet så jag var tvungen att ha på mig skyddsvantar för att inte bränna mig på ångan.
Fimpen åt sina våfflor med blåbär och en stirrande blick.
Pampas åt inga våfflor alls utan övade sig mest på att krypa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar