Polisbil och en massa släkt

Jamen så kom den äntligen, dagen då vi skulle ha släktkalas för sextio släktingar i Skåne. Jag och barnen hade åkt tåg till mina föräldrar några dagar tidigare och på morgonen satte sig Pampas på polisbilen för att få feeling inför festen.

 

De sista kakorna pyntades, vi åkte till byggdegården och pyntade den, vi klädde oss i likadana kläder (svarta byxor, vit skjorta och fluga) och sen droppade släktingarna in. 

Pampas, aka Bo som han egentligen heter, och Sigge, som är Pampas kusin och tre dagar yngre. Och en jekla massa kakor.

 

Barnens pappa kom precis innan gästerna och alla var glada och kramiga. 

 

En himla nöjd kille som fick äta kakor. I plural. 

 

Här ser det ut som om vi är ensamma i lokalen, men jag är osäker på ifall släktingar vill vara med på den här bloggen så helt släktfritt blir det här inlägget. Lovar att de också var där!

En ville öppna presenter. Den andra var mer intresserad av att leka med dekorationerna.

 

 Himla fin fest blev det. Helt slut var mamman efteråt. 

Lotta Lundgren och häxhår

Jag började läsa Lotta Lundgrens bok Tio lektioner i matlagning och blev helt jävla matfrälst. Åt hela världen ville jag laga mat. Sen satte gravidkoman in och jag lagade bara hennes chili.

  

Jag använde vår egen lök och vitlök, två saker som vi fick ganska mycket av, även om sniglarna käkade upp nästan all rödlöksblast så att alla rödlökar blev små och när jag skulle gräva upp dom så såg jag inte var de befann sig. 

 

Laga mat om du har tid,ork och inte hundra barn och djur som drar dig i kjolarna - då kan jag också tycka att det är skoj.

 

Här, i kökstaket, hänger vår vitlök på tork och ser ut som häxhår.

En mexikansk choklad som jag fått av en kompis åkte också i.

Bondbönor och ärtor

Jag blir mest sorgsen när jag skriver om våra odlingar 2015. Något vi satsade stort på var bondbönor, som fick ett helt eget land till sitt förfogande och jag gjorde egna färgglada växtpinnar till dom. 

Det sket mördarsniglarna i och käkade upp det mesta. När jag skördade bönorna och märgärtorna fick jag denna magra samling. 2014 fick vi ihop två stycken femliterspåsar.

2016 är det jag som ska vinna snigelkriget.

Födelsedag och björnbär

Så kom den sjätte september och Pampas fyllde ett helt himla år. Det har gått toppensnabbt och väldigt långsamt på samma gång. Lille älskade skit.

 

VI började dagen med presenter. Som Fimpen hjälpte till att öppna. En bok och en Kånken-ryggsäck, precis som storebror fick när han fyllde ett år. 

Sen blev det tydligen väldigt fnissigt i köket medan jag ställde mig för att göra pannkakor.

 

På eftermiddagen kom barnens farmor förbi på tårtkalas. En björnbärstårta med björnbär från trädgården blev det och kanske är det en början på en födelsedagstradition. Hoppas att Pampas inte kommer att hata björnbär när han blir äldre.

 

Fimpen ÄLSKAR kalas och tycker det senaste halvåret att Bamses signaturmelodi är en mycket mer passande födelsedagsvisa än originalet. Vet inte hur många kalas vi tvingats sjunga den på. 

Kladdkaka, baos och tacos

I augusti/september var det ett evigt bakande i vårt kök. Spöken behövde göras tillsammans med ÄNNU FLER kakor till Pampas kalas och sen var det matbröd och tacos och vietnamesiska baos.

 

Jag vet inte om Fimpen är förstebagare eller hjälpreda. Skulle gissa på förstebagare. 

Baos, före och efter.

Här har min man gjort tacos och vi försöker se på Narcos. Eftersom vi har så sjukt dåligt nät här ute så hänger Netflix inte riktigt med och det hackar ofta så mycket att vi inte orkar titta så speciellt länge.

 

Rödbetor och stackars lilla blogg

Hjälp, lilla blogg vad du har blivit försummad. Det är inte du, det är livet. Livet kom mellan. Min man började jobba långlånga dagar och två barn utanför magen och ett innanför gjorde livet lite, lite mer utmanande. 

I alla fall. En dag där i slutet av augusti, eller om det var i början av september, så kollade jag ut och såg att det nog var dags att dra upp lite rödbetor. De, som allt annat odlat i landet i år, hade gått åt helvete. De var få och ganska små, men räckte ändå till en liten liten burk inlagda betor.