Det här pendlandet till och från mitt jobb har den senaste månaden gått sådär om jag ska vara ärlig. Följande händelser har gjort min resa ganska så smärtsam:
1. Den där gången jag och Fimpen (två år) skulle åka tåg från Stockholm till hans farmor (eftersom min man jobbade till 23:00 kunde vi inte ta oss från tågstationen och hem till huset) och vårt tåg var inställt. När tåget väl kom två timmar senare var det ett sånt där tåg med höjdskillnad, så jag stod och svettades tills en man kom gående och kunde hjälpa mig upp med vagnen.
2. En dag missade jag att Södertälje var samma sak som Södertälje Syd och fattade alltså inte att det var där jag skulle byta tåg. Fick åka med hela vägen till Norrköping och byta tåg där. En omväg på tre timmar. Prickade dessutom in det på en dag när min man hade glömt att lämna tillbaka mitt Visa-kort som han hade lånat, så en kollega hade köpt min biljett. Inga pengar, vilse på ett tåg.
3. Efter ett besök hos mina föräldrar i Skåne skulle jag och Fimpen ta oss hem från Skåne. Det gick inga tåg, så vi fick åka buss. Från Skåne till vårt hus: bil - flyg - flygbuss - buss - bil. Jag tappade räkningen på hur många utbrott min son fick.
4. Jag skulle åka på tjänsteresa till Visby. Flyget skulle gå så tidigt att jag var tvungen att sova hos min bror i Stockholm. Åkte dit kvällen innan och tåget var inställt. Fick ta ersättningsbuss, som såklart bara gick halvvägs. Den resan tog två timmar längre än normala två timmar.
5. På vägen hem från Visby var planet försenat en timme, vilket gjorde att jag missade mitt tåg, fick ta ett senare vilket innebar att min sista buss hem hade gått och Fimpen hann somna så min man kunde inte hämta mig.
Och detta bara på en månad. Men jag hinner i alla fall läsa en del...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar