En man med sovmorgon

Från det att Fimpen föddes, fram tills ungefär jul 2013 sov Fimpen som en kratta. Han vaknade mellan klockan fyra och fem och tyckte att det var en rimlig tid att gå upp. Då körde jag och min man en varannan dag-sovmorgon. Varannan dag klev vi upp fyra-fem med Fimpen och fick sen gå och sova igen när den andra klev upp för att klara av dagen.

 

Runt jul, när vi samtidigt flyttade till det här huset, började han sova till åtminstone klockan sju. Som det förändrat våra helger. Och vår relation (hej kärleken, välkommen tillbaka!). Ibland är dock någon av oss lite extra trött och behöver sova lite till. Även klockan sju är ju pretty tidigt, i alla fall i min värld. Så härom dagen klev jag och Fimpen upp klockan sju en lördagsmorgon och hängde ensamna fram till nio, eller så, när den sista i familjen klev upp.

 

Bada. Kan vara Fimpen bästa sak att göra. Detta hus har det mesta, dock inget badkar.

 

 

Så vi badade, sen satte vi oss i kökssoffan med utsikt över trädgård, och delade på två kiwis. Ganska tysta. Lyssnande på P1. En himla fin stund, en sån där stund när jag bara "åh, jag ska alltid gå upp själv med Fimpen och ha sådana här stunder!", sen vaknar jag lördagen efter och känner mig själv som en kiwi och måstemåste sova bara en timme till.