Hur svamp blir en metafor på en underbar framtid och ett första dejten-samtal

En gång när jag gick på mellanstadiet plockade vår klass svamp i skogen. Jag tog hem svampen till mamma och blev så himla besviken när hon inte lagade till den. Annars var det inte mycket skogen för mig när jag var liten. Det var mest öppna landskap och blåst.  

När jag träffade min man, eller kanske snarare hans föräldrars lantställe fattade jag det där med att plocka svamp. Förra året var SVAMPÅRET och vi plockade så mycket att jag tillslut tröttnade på kantarellpasta (skoja, det kommer jag aldrig att tröttna på). Jag fick lära mig att det fanns skogens guld - kantarell och skogens två - trattkantarell. Hur jag skulle rensa och att en del spindlar hände med in, som jag sen fick släppa ut i stan. Att jag var tvungen att förvälla och torka och hur jag gjorde det. Utan att bränna svampen.

I helgen plockade vi svamp (i Twilightgodispåsar!) och vi visade vår son hur han skulle göra. Tålamodet i att tycka att det var okej att han tog med sig en liten leksaksgräsklippare som fastnade i varje tuva på vägen. Varje gång vi fick bita oss i tungan när han stampade ner en perfekt kantarell.  

Jag tänker att det kommer bli lite så med huset. Att jag kommer att lära mig skitmycket på vägen. Och att jag kommer bränna en hel del saker på vägen. Och att Fimpen kommer att vara med på alla mina första gånger och att han kommer att berätta för sina framtida första dejter hur han bäst förväller nyplockad svamp (joho, visst intressant på första dejten).

Ännu en punkt i listan "Vad tusan har vi gjort?"

Barnomsorgen i nya staden verkar vara ett lika stort berg av kaos som i Stockholm. Har idag pratat med barnomsorgsGunilla som sa att vi ABSOLUT inte skulle få plats i januari. Möjligtvis efter fyra månader (februari) och då en garantiplats och inte där vi vill. Hon ifrågasatte även varför vi ville ha plats inne i stan och inte ute på landet där vi skulle bo. Ja, och den lilla pikanta detaljen att vi inte får ställa oss i kö förrän vi blivit folkbokförda här, vilket innebär förskola i slutet av mars. 

Kan vi inte få räkna in den förskolekaos vi redan gått genom? Lille Fimpen, vad gör vi mot honom? Han dom går på världens bästa förskola idag (äntligen!) och som verkar ha fått sin första bästis.

Så här tänker jag mig att jag ska se ut när vi flyttar ut på landet:

Hur min man tänker sig att han ska se ut när vi flyttar ut på landet:

Innan jul

Så sitter vi halv nio på kvällen på mäklarens kontor. Ute är det mörkt och inne i mitt huvud låter det åh, helvete vad har vi gjort? Men köparen är i alla fall från Skåne! Åh, helvete vad har vi gjort? Men köparen är i alla fall från Skåne! Åh, helvete vad har vi gjort? Men köparen är i alla fall från Skåne! Åh, helvete vad har vi gjort? Men köparen är i alla fall från Skåne! Åh, helvete vad har vi gjort? Men köparen är i alla fall från Skåne!.

 

Klockan ett tidigare på dagen var det visning, de var intresserade och la ett bud som inte var topphögt men som inte heller var något vi kunde tacka nej till. Jag har feber. Har kräkts på toaletten och min bror har cyklat i ilfart för att kunna passa vår son medan vi skriver kontrakt. Jag han min fot på min mans. Tänker att kroppen slappnar av och därför blivit sjuk.

 

Vi diskuterar flyttdatum fram och tillbaka. Båda är överens om innan jul. Vi vill att Fimpen ska gå klart förskoleterminen och de vill måla om under julledigheten. Jag undrar hur de ska måla om, vågar inte fråga. Vågar inte bli besviken. Har inget med det att göra.

 

Så vi ska alltså flytta innan jul. Så vi ska alltså flytta innan jul? Så vi ska alltså flytta innan jul!

Att ha 5861 färre jobb att söka

Det här med att flytta till en annan del av landet. Vad vi inte tänkte på när vi köpte hus: att vi inte har några jobb i nya staden. På Arbetsförmedlingen finns det 139 jobb att söka där jämfört med över 6000 i Stockholm, där vi bor nu. 139 jobb och då pratar vi inom alla områden. Polis, sjuksköterska, personlig assistent, lärare.

 

Himla spännande det här alltså.

Budgivningen

Den där budgivningen. Kan vara det mest stressande jag någonsin gått genom. 

Vi var på förhandsvisning av huset där mäklaren sa att hen trodde att huset skulle säljas för runt 2,2 miljoner. Hen sa att om vi ville lägga 2,5 miljoner skulle hen höra om säljarna var intresserade. Jag tittade länge på min man och sa att njä? För om nu mäklaren trodde att huset skulle gå för 2,2 så kändes det helt onödigt att gå upp så mycket. 

Här kommer nu ett litet tips till alla som ska ge sig in i en budgivning: LITA INTE PÅ MÄKLARE!!! I och för sig så verkade hen säker på sin sak och inte lurig. Men ändå. Mäklare. Inte någon jag vill berätta hemligheter för eller lita på. 

Budgivningen gick igång. Vi la utgångspris. På den ordinarie visningen hade det varit 45 familjer på besök(!). I början höjde folk med 100.000:- åt gången(!). Jag låg hemma i vår säng och skrek FAN! vid varje nytt bud. När vi kom upp till det där 2,5 som vi borde lagt från början var vi sju budgivare. Jag vaknade varje morgon med magont. Gick och la mig varje kväll med darrande händer. Vaknade klockan tre av att jag drömt att mäklaren sålt huset utan att berätta för oss. Tänkte tillbaka på när jag och min man dansat utanför matkällaren för att det fanns en chans att det skulle bli vårt.

Jag ville inte hamna där igen. I bitterheten av att ha förlorat en budgivning. Vetskapen av att andra kanske inte älskar huset mer, men att de har mer pengar. 

Vid 2,8 (som egentligen var vår maxgräns) var vi två budgivare kvar. Jag och min lillfamilj satt på en lekplats och vår son snodde en spade av ett annat barn. Min man vände sig mot mig och frågade om det var värt det. Vi hade då varit inne i budgivningen i nästan två veckor. 

Det var värt det. När mäklaren ringde och sa att den sista hoppat av. Känslan. Känslan! 

Bildbomb

Ett stycke kök med kakel som vi kanske inte valt själva, men okej, små människoansikten? Varför inte?

Glasverandan. Som mannen som bor där nu har gjort själv. Denna man. Världens mest ödmjuka och fina. Han är redan inbjuden på fika (nästan) när han vill. 

Idag matrum. När vi flyttar in kommer det antagligen att bli bibliotek.

Hörru älskling, kan du räcka mig en cocktail  (Inbillar mig att jag ständigt kommer att vara salongsberusad i detta hus. Hur nu det ska gå till när jag samtidigt ständigt kommer att vara gravid, klä mig i oljerock och köra runt i en gammal jeep.)

Hörru älskling, jag har flyttat till den här verandan! Varför dröjer min drink?

Rum som nog kommer att bli Fimpens lekrum. Eventuellt ligger det lite off (ni vet i ena flygeln) och eftersom han alltid vill vara där vi är kan det hända att han inte vill hänga här inne. Vi funderar även på matrum. Och min man funderar på skafferi. Trots att jag har sagt nej.

Stora (enorma) sovrummet. Dålig bild, på det här kortet ser det ut som om sängen är helt intryckt, det var den inte. 

Ett rum som är lika stort som vår lägenhet idag är. Funderar på discohall bowlingbana eller lite mer Svenssoninspirerade tv-rum. 

Del av trädgård. Som jag ska odla. Jävlar vad med jordgubbar vi kommer att ha.

Jordkällare. Här ställer vi tydligen även öl till grannen Svante när han har hjälpt oss med diverse grejer och tackat nej till betalning. 

Köket igen. Ni ser bänken till vänster? Även där kommer jag att sitta med min drink medan min man lagar mat.

Hur när var?

Är fortfarande i något konstigt stadie av… förnekelse? Vi ska lämna Stockholm? Mina kollegor frågar om jag ska sluta och jag svarar att jag antar det. Vi kommer att flytta cirka tio mil söderut, för långt för att pendla. Senaste datum för att flytta in är första februari. Det beror lite på när folk vill flytta in i vår lägenhet. Och Fimpen! Fimpen måste få gå klart terminen på den underbara, underbara förskola han går på nu. Det var inget spontanköp samtidigt som vi absolut inte har tänkt på detaljerna. Nya jobb? Ny förskola? Finns det gympa för små barn i nya staden? Går bussar från vårt hus på landet in till stan? Hur gör vi med Argentinaresan? Hur lagar vi takpannor som blåser ner? Vi har en damm med karpar och guldfisk! Vad ska de ha för mat? Är hönshuset så pass bra att vi kan skaffa höns? Vi måste barnsäkra! Besiktningen visade att huset var tipp topp även om delar av det är byggda 1830. 1830! Vad innebär torpargrund? Hur kommer vår ekonomi se ut? Närmaste affär ligger en mil bort, måste vi börja storhandla? Det finns rovfåglar och räv, kommer de att döda våra blivande katter? Och så vidare.

Jävlar ett sånt äventyr, hörrni.